På våren 2008 fick jag ett mejl från TV4. De berättade att de under sommaren skulle ha en serie om utlandssvenskar och undrade om jag skulle vilja vara med. Klart jag ville!
Jag fick reda på att det var direktsändning och det kändes ju lite nervöst. Det är fortfarande vår och kvinnan jag har kontakt med på TV4 mejlar då och då med små frågor. Hon sätter upp en telefon intervju för att få lite bakgrunds information.
Vi skall prata om mina böcker, hur det är att vara utlandssvensk samt min syn på svenskarna i Sverige nu när jag bott utomlands ett tag. Den frågan är ju alltid svår! Det finns ju en hel del att säga om svensken i Sverige men man vill ju inte låta stroppig eller bli ovän med folk.
Jag planerar resan till Stockholm. Jag är i Sverige under den tiden men jag håller mej ju mest i Skåne. Killarna är ju med mej så jag måste planera för dem oxå. Det blir bestämt att Mamma och Pappa skall ta killarna i 24 timmar och jag flyger upp till Stockholm fredag kväll (från Kristianstad) och tar tåget tillbaks lördag eftermiddag.
Jaha, vad har man på sej när man skall vara med i direkt sändning? Hur funkar det med make up och hår. Fixar dem det på TV4? Jag mejlar lite försynt och frågar tjejen på TV4. Jodå, de fixar make up och lite med håret men inga större uppsättningar (!), svarar hon. Hon ber mej mejla bilder på familjen, vårt hus, vänner, och också bilder från Svenska Mammor evenemangs vi haft.
Jag kommer till Sverige och är där veckan innan programmet. Min svenska mobil går under denna tid varm med samtal från TV4. Nu är det en annan tjej som intervjuar mej men inte heller hon kommer att finnas där på lördag. De är alla väldigt trevliga. Jag får reda på att jag skall intevjuas av Annika Jankell. Hrm, vem var nu hon? Hur såg hon ut igen? Efter 14 år utomlands är man lite bakom när det gäller svenska ”kändisar” Jag får gå på nätet och kolla upp Annika och du kommer jag ihåg henne.
Det blir dags att lämna killarna i Kristanstad och ta sej ut till flygplatsen. Där står en man framför mej i kön och pratar med någon han känner som kommer förbi och berättar om sin dotter som är hemma med familjen från Brasilien. Jag ger honom ett ex av Svenska Mammortidningen.
Självklart är man ju lite nervös inför allt detta. Alla runt omkring gör en mer nervös. Är du nervös? Vet du hur många som tittar på Lördagsmorgon? Vi kommer att titta allihop. Men sen har jag ju min Mamma som å andra sidan tycker det verkar hel knäppt att flyga till Stockholm för att vara med i TV i 10 minuter!
Min bror, som jag sällan ser, hämtar upp mej på Arlanda och vi äter middag i stan. Trevligt utan barn och respektive. Länge sedan det bara var han och jag. Min gravida syster och hennes man möter oss i stan och jag åker med dem hem.
Nästa morgon kl 8 står taxin och väntar utanför syrrans hyreshus. En trevlig man kör mej hela vägen in till stan och till TV4s studior. Nu börjar jag ju bli nervös på riktigt klart! Jag åt inget hos min syster för nån av tjejerna som ringt och pratat om framträdandet sa att det serverades frukost innan programmet.
Komme rin just som ett brandlarm gått och Securitavakten är ganska upptagen. Han ringer efter en stund på min ”studi värdinna” som skall komma och hämta mej. Undertiden kommer en av programmets andra gäster, Claes Malmberg. Honom känner jag ju igen! Studiovärdinnan tar sin tid och när hon kommer hälsar hon snabbt på oss och slussar oss in i TV4 huset. Första stoppet är make up.
Min make up artist var jättetrevligt och snackar på, vilket ju lugnar nerverna lite. De jobbar från mitt i natten till mitt på dagen berättar hon. I bakgrunden håller ett band på att göra sin egen make up och Claes sitter i stolen bredvid mej. Han blir klar innan mej och försvinner till nästa stopp.
Jag är färdig i make upen och studio värdinnan som forfarande ser ganska sur ut kommer och tar mej till nästa stopp. Det är en matsla med massor med dundergod frukost. Men jag vågar inte äta något för jag vet ju inte om läppstiftet är ”kyssäkta.” Och tänk om jag spiller på klänningen? Nej, jag får allt vänta med det.
Vid mitt bord sitter två skåningar. De är kockar från en ”chokladfabrik” i Skåne. De var dem som hade satt igång brandlarnmet när de skulle koka sylt. De är lätta att prtat med och berättar vilka problem de haft för att få ta med de färska bären inne i flygplanet.
Lite försynt frågar jag om vi nu sitter och väntar på att vara med i programmet elle rom det är fler stopp. Nej, this is it!
Michelle! Ropar studio värdinnan. Nu är det din tur.
Huvaligen, nu är jag nervös.
Hon forslar mej ner för en brant, svart trappa ner till själva studion. Innan man kommer in i studion är där en liten gång. Jag får ställa min väska där. Studiovärdinnan pekar på scenen och jag går ditåt.
Inne i studion är det varmt och massor med lampor.... så klart ... till häger är en liten scen, ett par steg upp bara. Där säger Annika Jankell hejdå till de som var med på panelen som var innan mej, balnd annat då Claes.
Detta är ju live så kamerorona är riktade mot bandet som sjunger.
Jag slussas upp på scenen och hälsar snabbt på Annika som sen ittar ne ri sina papper för att förbereda sje inför intervjun med mej. En jättetrevlig tjej kommer upp och ”mickar” mej. Hon ler gulligt och säger ”Lycka till!” Åh vad hennes leende och korta ord betydde mycket just då.
Det står ett glas vatten på bordet och jag tänker ta en klunk. Mina änder darrar så jag får ta glaset men båda händerna. Hur skall detta går? ”Är du nervös? Vet du hur många som tittar på Lördagsmorgon? Vi kommer att titta allihop,” ekar i mina öron.
Plötsligt slår ljuset om och riktas rakt på mej och Annika som nu är de enda runt de lilla bordet. Annika gör en kort introduktion och säger hej till mej. Ok nu kör vi!
All nervositet är som bortblåst. Proffesionella jag kommer fram och intervjun går som en dans. Rätt som det är är det tid att titta på en bild. Jag har ingen aning om vilken eller vilka bilder de valt och undrar i mitt stilla sinne om jag skickat bilder som kanske inte borde visas på TV men tänker snabbt att så dum kan jag ju inte ha varit. Upp kommer en bild på mej och ett gäng hemvändar mammor från vårt hemvändarläger i Sölvesborg!
Inetrvjun är snabb. För mej känns det som 1 minut. Mamma tyckte det var högs 5 (så varför åka till Stockholm för deesa 5 minuter!) Annika avannonserar mej och presenterar kocken med sin sylt.
Jag slussar av scenen och tillbaks til studio värdinnan som snabbt undrar om jag vill ha en taxi. Ja det vill jag ju. Helst vill jag ha lite frukost först. Klockan är ju 11 nu och jag är hungrig. Men jag vågar inte fråga efter det.
Tjoff, tjoff, taxin är ringd och jag står utanför studio huset.
Jag andas ut. Telefonen börjar ringa och messen börjar komma in. Jag har ju ingen aning om hur det såg ut i rutan men kan hoppas det blev bra. Det säger alla som ringer.
Jag har två timmars tills mitt tåg går tillbaks till Kristianstad och jag är tillbaks i verkligheten. Min goa goa vännina Anna Lööv (som var med i vår första första mammagrupp i NY) möter mej på ett kaffe mitt i stan. Vi fikar. Pratar. Visar bilder på våra barn och har en underbar dag.
På vägen till tåget undrar jag om någon känner igen mej från morgonens TV men kanske är det inte så att ALLA tittar på lördagsmorgon. Men resan upp och ner och nerverna på spets var verkligen värt mina 5 minuter på svenk TV.